Regional utveckling i Sverige
Arbetsmarknadens storlek och utveckling
Kort om arbetsmarknadens storlek och utveckling
Temat visar antalet sysselsatta och förändringen av sysselsatta i Sveriges kommuner och län för åldersgruppen 16–64 år, efter anställningsort. Arbetsmarknadens storlek är en underliggande faktor till regional tillväxt. Storleken är en förutsättning för att flera olika viktiga processer ska kunna inträffa i regionen. Exempelvis hänger storleken på arbetsmarknaden samman med förutsättningarna för att skapa en diversifierad ekonomisk struktur. Däremot är storleken inte en garant för tillväxt, utan flera faktorer spelar in som gör att arbetsmarknadens storlek kan resultera i positiva eller negativa effekter. Små arbetsmarknader kan erbjuda en specialisering som är attraktiv för vissa företag genom att det ger specifika konkurrensfördelar. En stor arbetsmarknad kan, om den saknar strukturer och institutioner som ger konkurrensfördelar genom exempelvis samarbeten och innovation, ha mer negativa aspekter än positiva. Det kan handla om trängsel, höga hyror och en arbetskraft som saknar relaterad specialisering.
Vad säger forskningen?
Sverige har en tydlig hierarki i arbetsmarknadernas storlek
De största arbetsmarknaderna finns kring de tre stora städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, där en dryg tredjedel av rikets arbetstillfällen återfinns. Två tredjedelar av Sveriges kommuner (195 kommuner) har mindre än 10 000 arbetstillfällen vardera och tillsammans utgör de bara en femtedel av alla arbetstillfällen. Mittemellan dessa två finns vad som oftast benämns som medelstora kommuner. Dessa 24 kommuner utgör tillsammans cirka 30 procent av Sveriges arbetsmarknad. Det är en heterogen grupp som bland annat innefattar universitetsstäder som Uppsala och Lund och regionala centralorter som Gävle och Karlstad.
Kommunerna utgör delar av Sveriges arbetsmarknadsregioner
Dessa arbetsmarknadsregioner definieras som en grupp kommuner vars vardagliga kommunikationer, exempelvis arbetspendling, bildar ett nätverk av utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden så att regionen i det avseendet är relativt oberoende av omvärlden. I Sverige har utvecklingen gått mot att allt fler arbetar i städerna. Det är i staden en allt större del av den svenska ekonomin utspelar sig och det är där det finns flest arbetsgivare inom en mångfald av branscher och sektorer.
Arbetsmarknadens storlek en viktig faktor för den regionala ekonomin
En stor arbetsmarknad ökar regionens möjlighet att utveckla en mångfald och kritisk massa av branscher och sektorer. Detta utgör en viktig del av det som kallas agglomerationsfördelar, det vill säga de fördelar som uppstår via geografisk närhet och förtätning. Dessa fördelar skapar ökade förutsättningar, för lokala samarbeten, diversifiering och specialisering, vilket också påverkar motståndskraften vid ekonomiska störningar.
Olika stora arbetsmarknader ger olika fördelar och nackdelar
Stora arbetsmarknader kan också ge flera nackdelar. En alltför mångsidig arbetskraft och fragmenterad näringslivsstruktur kan göra det svårt att hitta rätt specialiserad arbetskraft. Samtidigt gör dragningskraften till de stora arbetsmarknaderna att efterfrågan på kapital, lokaler, arbetskraft, mark och andra resurser blir betydligt högre. Det gör det dyrare att verka i dessa regioner. Kommuner med mindre arbetsmarknader kan därmed konkurrera med fördelar som är relaterade till en specialiserad arbetskraft inom sektorn med institutioner som stöttar dessa verksamheter. Som exempel i Sverige kan Gnosjöandan ses som en sådan företeelse. Samtidigt gör den mindre storleken att konkurrens på faktormarknaden (arbetskraft, mark, lokaler) ofta är lägre och att det därför är billigare att verka i regionen.
Institutioner och nätverk är väsentliga för en välfungerande arbetsmarknad
Oavsett storleken på arbetsmarknaden spelar institutionerna och de sociala nätverken i arbetsmarknadsregionen en viktig roll för utvecklingen. En mindre arbetsmarknadsregion med välfungerande institutioner och nätverk som uppmuntrar företagande och entreprenörskap har goda möjligheter för ekonomisk tillväxt. Som dess motsats kommer en segregerad storstad med svaga och tröga institutioner ha flera stora utmaningar som negativt kan påverka förutsättningarna för tillväxt.
Regionens struktur påverkar dess motståndskraftighet
En regions motståndskraft vid ekonomiska kriser påverkas av sammansättningen av olika sektorer inom regionen. En stor offentlig sektor kan minska den regionala effekten av utbuds- och efterfrågekriser, något som den privata sektorn och speciellt tillverkningssektorn är känslig för. Samtidigt tenderar offentlig sektor att ha lägre tillväxttakt jämfört med den privata sektorn vid återhämtning efter en kris.
Regionens struktur påverkar anpassningsförmågan
Sammansättningen av olika företag och sektorer påverkar också hur snabbt en region anpassar sig till nya förutsättningar. Oftast lyfts regioner med en diversifierad struktur av relaterade sektorer fram som ett exempel på en struktur som underlättar anpassningsförmågan. Välfungerande institutioner är också en faktor.
Tillväxten i arbetsmarknaden speglar konjunkturer
Variationer i tillväxten på arbetsmarknaden följer naturligt konjunkturcyklerna i ekonomin. När regionens företag får det svårare att gå med vinst kommer det att leda till att färre anställs och tillväxttakten avtar. I allvarliga ekonomiska kriser kommer de flesta regioner genomgå en minskande sysselsättning.
Ekonomisk återhämtning har skett olika snabbt bland Sveriges regioner.
Återhämtningar från ekonomiska kriser varierar kraftigt mellan kommunerna och i vissa fall fortsätter nergången i antalet sysselsatta även när Sveriges ekonomi i stort gått in i en högkonjunktur. Utforska via de interaktiva verktygen hur olika regionerna har reagerat på de tre stora kriser som Sverige genomgått fram till 2018 (den svenska bankkrisen i början av 1990-talet, ”IT-bubblan” efter millennieskiftet och den globala finanskrisen med start 2008). Sannolikt kommer vi också se stora regionala skillnader i fråga om COVID-krisens ekonomiska effekter.